marcus sjöström | den där marcus

16 rader, 2012-08-31

Var lite för länge sedan jag släppte ifrån mig några nya rader. Har skrivit en del, men det har inte blivit något inspelat. Men nu så. Började skriva på något snarlikt de tidigare verserna, men ändrade mig och gjorde något lite annat istället.

Musiken kommer från Danny Brown, låten heter Grown Up. Låten och videon handlar om Dannys uppväxt och det var det som inspirerade mina rader.

Lyssna:

Here is the Music Player. You need to installl flash player to show this cool thing!

(Och så finns den här för nedladdning: 16 rader (2012-08-31))

31 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

Art of the Streets 2012

I helgen som gick var det dags för Art of the Streets igen. Platsen även detta år var Kägelbanan vid Mosebacke. Jag var där med ett par vänner på lördagen och kollade på lite live-grafitti med Jenny ”Karma” Palén, köpte ett par street art-böcker och njöt av doften av sprayfärg. Kul att det lever vidare. Hoppas det växer sig ännu större.

27 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

There’s a glitch in the system

En vän till mig postade en länk till en film på Youtube förra veckan. Filmen hette The Art of Glitch (finns i slutet av inlägget) och den gjorde mig både glad och nyfiken. En glitch kan lite slarvigt beskrivas som ett tillfälligt eller mindre fel i ett system. Som metod eller fenomen inom konsten är glitch snarare en medveten förvrängning av data i en bild- eller ljudfil (eller signal/impuls eller vad man nu kallar det i fallet circuit bending). Det här är ingenting jag har direkt kunskap om, jag bara såg nämnda film/inslag och gillade vad jag såg. Som ett enkelt exempel testade jag att förvränga en bild på ett oerhört enkelt sätt. Jag tog en bild, sparade om den i bmp-format, öppnade upp den i WordPad och sparade den sedan igen. WordPad är inte gjort för att öppna och spara bilder så det förvrängde datat tillräckligt för att bilden ska bli knas, men inte tillräckligt för att bilden ska bli oläsbar. Ett tips jag fick av internet som visade sig vara både enkelt och gav bra resultat.

Originalbild:

Glitchad bild:

Ok. Jag ser på dig att du inte är imponerad. Men det var inte riktigt min ambition heller. Jag ville bara förklara fenomenet lite. Kolla på filmen nedan istället. Tror den kommer att göra dig gladare:

26 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

Gif-animeringar de luxe

Ville bara slänga ur mig en länk till en amerikansk designer vid namn Mattew DeVito. Med hjälp av After Effects och Cinema 4D gör han gif-animeringar som är smärtsamt vackra. Klicka på bilden nedan och häpna.

19 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

The voyages of NyaRan

Jag älskar Japan. Det är ingen hemlighet. Skulle kunna försöka räkna upp anledningar till varför, men det skulle ta för lång tid. Just nu nöjer vi oss med en eller två.

En sak som verkligen tilltalar mig är hur mycket som räknas som barnsligt i västvärlden – tecknat, sagor, tv-spel och det uppenbart gulliga (kawaii!) till exempel – har en lika självklar plats i vuxenvärlden i Japan. En historia om krig, elände och ond bråd död kan på ett självklart sätt ta formen av en fabel och illustreras med kaniner och hamstrar med automatvapen. Jag har inte för avsikt att analysera varför det är så (stress, press, hård disciplin, tydliga hierarkier, extremt tydliga könsroller etc. från att man är typ fem till att man är död kan vara en anledning till att man både blir vuxen för tidigt och att man som vuxen gärna återvänder till det barnsliga när man vill koppla av), men det tilltalar mig som sagt var.

Resultatet av ovanstående är att mycket av den offentliga kommunikationen i Japan (och en handfull grannländer) har en stark och tydlig egen identitet jämfört med omvärlden. Det finns så mycket som vid en snabb blick föder tanken ”bara i Japan”. Oavsett om det gäller seriefigurer på varningsskyltar eller galet förnedrande tv-underhållning. (Tabu är roligt. Viss tabu i alla fall. Som sex i USA. I ett land där att ”tappa ansiktet” är något av det värsta man kan råka ut för är det självklart att bred underhållning gärna kretsar kring folk som gör bort sig. Typ.)

Inser att jag håller på att flyta iväg för långt i pseudointellektuella och kvasifilosofiska analyser och det var ju faktiskt inte det som var avsikten med det här inlägget. Avsikten var egentligen bara att visa några roliga filmer med en gullig katt: NyaRan. NyaRan är en slags talesperson/-djur/-katt för ett japanskt företag vid namn Jalan och har i sin roll varit huvudperson/-djur/-katt i ett flertal reklamfilmer. Nedan följer ett par av dem. Det finns fler på Jalans hemsida. Enjoy!

17 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

Säg hej till Alex

I våras hjälpte jag min systerson Alex med en presentationsfilm till en ansökan till en utbildning. Tyvärr blev han inte antagen (den här gången), men filmen blev rolig och förtjänar att ses av fler. Säg hej till Alex.

14 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

16 rader, 2012-08-08

Äh, vad säger ni? Ska vi köra några rader till?

Riktigt roligt att sitta och skriva och klura. Inser att jag senaste tiden funderat mer på vad de artister jag gillar har för rimstrukturer och stil. Försökt hitta vad jag går igång på och vad jag tycker låter bra. Lurat på vad min stil kan tänkas vara. Experimenterat mer. Testat att byta plats på ord och meningar för att se om det flyter bättre. Lekt med betoningar. Och så vidare. Dock inte lika ambitiöst och pretentiöst som det där säkert lät. Fortfarande bara en kul grej.

Musiken kommer från en (i mitt tycke) riktig klassiker: året var 1986, artisten heter Joeski Love och låten heter Pee-Wee’s Dance. Och samplingen/slingan i början är såklart Tequila. Och för den som inte känner igen rösten i slutet så kan jag berätta att den kommer härifrån.

Lyssna:

Here is the Music Player. You need to installl flash player to show this cool thing!

(Och så finns den här för nedladdning: 16 rader (2012-08-08))

08 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink

16 rader, 2012-08-02

Dags för omgång två. Den här gången är musiken snodd från Lords of the Underground och deras banger Chief Rocka från 1993.

Och jag kanske behöver förtydliga varför det är just 16 rader jag valt. Det är ett versmått som varit väldigt vanligt inom hiphop (och antagligen andra genrer). 3 verser med 16 rader varvat med 3 refränger. Speciellt vanligt är det vid inhopp i andras låtar – gästartisten får ”16 bars” till förfogande. Typ så.

I alla fall. Här kommer 16 nya rader.

Lyssna:

Here is the Music Player. You need to installl flash player to show this cool thing!

(Och så finns den här för nedladdning: 16 rader (2012-08-02))

02 augusti 2012 | Comments (0) | Permalink